Empirekvarterens historia

Kejsaren Nikolaj I reste genom Borgå 13.8.1830. Han lade märke till att staden var oregelbunden och förordnade att åtgärder skulle vidtas. För Borgå skulle det utarbetas en ny stadsplan som skulle ske genom att ”beakta den största möjliga regelbundenheten som den lokala terrängen bjuder”.

Stadsborna var glada över nyheten. Åbo brann svårt år 1827 och Borgåborna var rädda att detsamma skulle hända för deras stad. De ställde ändå tre villkor för den nya stadsplanen: Markerna i Ånäs sätesgård skulle införlivas i staden, 350 000 rubel i skadestånd för hus som rivs ned och ett räntefritt lån på 400 000 rubel till dem som var byggde ett hus på de nya tomterna.

Stadsplanen utvidgade stadsområdet betydligt på 1800-talet. De nya bostadskvarteren hade reserverats för trähus byggda i empirestil med en våning och mellan husen fanns parkgator. Typiska för empirestadsdelen är vida gårdar och deras trädgårdar.

Kommissionslantmätare Johan Fredrik Barck mätte på sommaren 1831 stadens och Ånäs marker. Nästa år tog Carl Ludvig Engel del av stadsplanen som Barck hade utarbetat, reste till Borgå för att bekanta sig med området och utarbetade utifrån dem en plan och en stadsplankarta. Även om stadsplanen fastställdes redan år 1833 kom byggandet i gång först på 1840-talet.

Engels som också hade utarbetat Helsingfors stadsplan och studerat empirestil i S:t Petersburg gjorde en typisk empirestadsplan: breda gator, tydlig rutplan, stora trähus med en våning. Brandsäkerheten hade beaktats: husen fick inte mera byggas intill varandra och gatornas lövträdgränder skulle stoppa spridningen av ett eventuellt brand.

Engel kommenterade utarbetandet av den nya stadsplanen: ”När man beaktar vilka enorma mängder av trävara och andra brandfarliga ämnen som finns i de 295 hus som för närvarande är belägna i det lilla markområdet som Borgå stad omfattar, är en utvidgning och en ny stadsplan det viktigaste och högst önskvärda med tanke på stadsbornas egna säkerhet och bekvämlighet.”

Louis Sparre ansåg en nedrivning av den gamla staden inte lika önskvärd. Motståndet som han fick till stånd räddade gamla Borgå.

Delar av empirestaden blev förstörd i bombningarna på krigstiden och av den mentalitet som rådde på 1960-talet där en effektiv nybyggnation ansågs vara vettig och empirehus revs ned. Nuförtiden finns det en skyddande stadsplan för empirebyggnaderna.
 
Källor:
• Empire-Borgå. Utställning på Gamla Kaplansgården 1991.
• Livet i en Empirestad. Utställning på Borgå gymnasium 1996.
• Gardberg, Carl Jakob 2000. Gamla staden i Borgå. Bebyggelse och sociala miljöer intill mitten av 1800-talet.
Intervju:
• Jämbäck, Margaretha 21.6.2011. Borgå museum.