Mina inspirationskällor är möten i sömnen, på resor och i vardagen. Människor, naturen, djur, fenomen, saker, former, färger, olika material och arbetstekniker, klippmålningar, arkeologi samt ”gamla krukor”, men också nyare keramik intresserar mig. Jag har ett trängande behov av att skapa konst och keramik, hantera saker via konst. Mina verk kan ta ställning till olika samhälleliga angelägenheter, men jag strävar inte speciellt efter att skapa engagerande konst; det är inte mitt huvudsakliga mål. Konst, att skapa konst är en del av mig, liksom även mitt arbete som barnläkare. Jag arbetar för tillfället som specialläkare på polikliniken för personer med utvecklingsstörning vid Tammerfors universitetssjukhus. Jag har studerat bildkonst och konsthistoria vid sidan av mitt vanliga jobb inom det öppna universitet, på Aalto-universitetet, Konstindustriella högskolan, Helsingfors universitet och Lapplands universitet, där jag avlade grund- och ämnesstudier i bildkonst samt bildkonst och keramik på egen hand och på olika kurser.
I mitt arbete använder jag flera olika av bildkonstens tekniker och provar gärna på olika sätt att göra saker. På utställningen finns grafikarbeten med natur- och djurmotiv och installationer skapade med olika tekniker.
Installationen Koti (Hem) består av ett fotografi, en träbåt som jag täljt av björk och tjärat, och av natursten. Verkets fotografi ”Kasvot kalliossa” (Ansiktet i klippan) tog jag i Kinnula, på Lossivuori i Saarenkylä. Det är troligen fråga om en gammal helig plats. Jag har rötterna i Saarenkylä.
I installationen Ihminen (Människan) finns cirka 70 råbrända krukor eller kärl av rödlera, som jag har drejat eller byggt för hand. För verket har jag hämtat inspiration ur olika kulturer. Verket blev färdigt år 2019, men har nu kompletterats med ett fat som jag gjorde i Benin i Västafrika. I vår hade jag möjlighet att arbeta som stipendiat i Benin på Villa Karos konstnärsresidens. I samband med tiden på residenset fick jag bekanta mig med det lokala sättet att göra keramik och skapa ett kärl av rödlera, för vilket jag fick handledning av en keramiker som hette Marcelline. Jag trodde att hon skulle ha tagit bort fatet som jag lämnat för att torka på jordgolvet och återanvänt leran, men till min glädje hämtade hon senare med sig verket till Villa Karo efter att ha färdigställt bottnen på det och råbränt det. Så kompletterades verket Ihminen med det här fatet som gjordes i Afrika.
Verket Verkko (Nätet) har jag sytt för hand med sylina av nätpåsar av plast som använts för att packa frukt och grönsaker. Jag har samlat på dem i flera år och familjemedlemmar och vänner har också deltagit i samlandet. Dessutom fick jag nätpåsar från närbutiken. Jag är intresserad av nätpåsarna av plast som material och av deras färger. Jag påbörjade ett nytt arbete med nätpåsar under min stipendiatperiod på Villa Karo, som här i Finland fick namnet Meduusat (Maneterna). Vågorna sköljer in plastskräp på stranden och också djur som har dött i plastskräpet, såsom den döda blåsfisken som hade trasslat in sig i plast som jag såg på havsstranden. Havssköldpaddor äter plastpåsar, eftersom de tror att de är maneter. I byn Grand-Popo, där Villa Karos konstnärsresidens ligger, finns ett skyddscentrum för havssköldpaddor.

Instagram
Förfrågningar: sari.pietila[@]sci.fi, +358 (0)40 822 0582