Jag är en bildkonstnär och keramiker som bor i Torneå, med släktrötter i Karelen.
Min far, som nyligen gått bort, föddes i Viborgs landskommun 1930. Hans familj evakuerades när kriget bröt ut, och de tvingades lämna sina hemtrakter för gott. De flyttade till Helsingfors. Efter ett antal andra mindre permanenta boplatser flyttade de till Indiagatan i Majstad. Det är där också jag bodde mina några första år.

Så länge jag minns har släkten vid sina diskussioner kring kaffeborden återvänt till ’’hemmet’’ i Karelen. I barnets öron lät platsnamn som Portinhoikka, Tammisuo, Tali och Ihantala främmande. Men den vemodiga stämningen och längtan som deras nämnande väckte kunde även barnet märka. Jag kände mig förvirrad och även irriterad. De vuxna kändes på något sätt fjärran, åtminstone mentalt.

Min far och farmor ville aldrig besöka de gamla hemtrakterna, fastän Vakkilaisten sukuseura skulle ha ordnat regelbundna utfärder till trakterna. Själv deltog jag i en sådan utfärd ungefär 20 år sedan. På basen av medresenärernas livliga beskrivningar försökte jag föreställa mig hur pappas hemtrakter hade sett ut. Efter att ha förundrat mig över buskarna och de kvarblivna stenfötterna fick jag också bekanta mig med Viborg. Trots att staden har sett sina bästa dagar var jag mycket imponerad.

Jag fick göra en till resa till Karelen inom några år från den första. Den här gången ville jag se Vita Karelen, speciellt byarna Jyskyjärvi och Paanajärvi De här byarna hade inte förstörts under kriget, så de såg ännu ut som byarna i Finland gjorde för hundra år sedan. Bybornas vänlighet och gästfrihet gjorde ett starkt intryck på mig. Det var en sådan karelsk direkthet som jag kände igen från berättelserna om pappas barndom. Den välbekanta karelska dialekten manade fram en hemtrevlig stämning inom mig, och kommunikationen funkade utan större problem.

Jag fotograferade mycket på den här andra resan. När jag sedan tittade på de bilder jag tagit började ett tankefoster om en utställning växa hos mig. Flytten från Träskända till Torneå, och mina studier till artesan inom keramik sköt upp utställningen med drygt tio år. Först 2015 satte jag upp en del av fotografierna, och de första keramikverken som inspirerats av resan, i servicehemmet Metsolan Kartano i Uleåborg. Utställningen ’’Stoppad tid’’ togs emot positivt och den fick också uppmärksamhet av pressen.

Småningom utvidgade jag utställningen med nya fotografier och ny keramik. Jag tänkte att skulle vara fint att verken skulle visas i en miljö som värnar om den karelska kulturen. Jag förslog att utställningen skulle sättas upp i Juminkeko i Kuho, och lyckades få den till våren 2018. Utställningen fick heta ’’Två hopp till Karelen’’, och namnet speglade de tidshopp som jag gjorde till dåtiden med hjälp av de originella fotografierna och den keramik som inspirerades av fotografierna. Också den här utställningen togs emot mycket väl.

Mina verk uppvisades 2021 i Galleria Pihatto i Villmanstrand. Den utställningen hette ’’Tidsresenär’’. Förutom fotografier och keramik hade jag i utställningen lagt ut att videoverk, där jag reflekterade runt mina tankar om min släkts evakuering och hur den har påverkat mitt liv.
Utställningen i Borgås servicehus består av fotografier som har skrivits ut och arbetats till canvastavlor, självskapade prints på tyg samt handgjord keramik och handgjorda reliefer. Bilderna visar hur tiden har stannat, de är fulla av nostalgi. Fast bilderna är tagna på 2000-talet, kunde de vara hundra år gamla. Resan till byarna Jyskyjärvi och Paanajärvi i Karelen visade mig hur pappas barndom i Viborgs landskommun kunde ha sett ut.

Mina rötter stannade på andra sidan gränsen, och förstördes av kriget. Från pappa har jag ärvt en känsla av att vara lösryckt från mina rötter. Jag upplever att jag inte riktigt är någonstans ifrån. Jag har behandlad de här känslorna genom konst. Konsten har hjälpt mig med problematiken kring min tillvaro, speciellt frågan om vem jag är.

’’Stoppad tid’’ visas samtidigt i Majbergets servicehem, Brandbackens servicehus och i Äppelbackens servicehus i Borgå 5.7 – 1.10.2023. Verken är delade så att varje servicehus har sin egen lilla utställning.