Begravningshistoria i Borgå

Under 1300-talet stod en träkyrka i Borgå på samma plats som den nuvarande Domkyrkan. Stenkyrkan byggdes på 1400-talet. De allra viktigaste personerna, så som makthavaren Gertrud von Ungern, begravdes under kyrkans golv. Man trodde att ju närmare altaret man blev begraven, desto närmare Gud kom man i Himlen. Bara de adliga hade råd med gravvalv, de övriga begravdes runt kyrkan med undantag av den norra sidan, som ansågs vara hedningarnas sida.

Mer om Borgå kyrka och klockstapeln på medeltiden www.rakennusperinto.fi (på finska)

Domkyrkan står på ett berg och därför fanns det beklagligt lite mull för begravningssyften på kyrkogården. När tjälen släppte på våren och jorden rörde sig kom de låga gravarna till ytan. Stadens hundar och svinar tycke om att gräva fram ben, men invånarna var inte förtjusta i kyrkogården.

På 1700-talet blev kyrkogården för trång eftersom den hade använts som begravningsplats redan från början av seklet. Då pesten härjade i trakten 1710 begravdes de som dog i sjukdomen på Näsebacken. Under kriget 1788–90 var många soldater inkvarterade i staden och de insjuknade i rötfeber. Då anhöll överste Cederström domkapitlet om lov att grunda en separat begravningsplats för regementen. Kyrkorådet avtalade med Johan Holm om markbyte och församlingen fick fyra tunnland mark från Näsebacken för en begravningsplats. Begravningsplatsen invigdes och togs i bruk 1789.

De adliga ville ha kapell som motsvarade gravvalven i kyrkan på Näse begravningsplats. De första kapellen för adelsmän byggdes år 1793 och det sista 1834.

Mer om Borgå kyrka och klockstapeln på medeltiden www.rakennusperinto.fi (på finska)

När begravningsplatsen utvidgades bakom den första kapellraden, skrev Borgåbladet att det är en katastrof hur besökarna nu kommer att sen den fula sidan av begravningsplatsen.

Det har varit nödvändigt att utvidga begravningsplatsen flera gånger. På 1880-talet arrangerades begravningsplatsområdet till regelbundna kvarter med planteringar. År 1874 önskade ett medborgarmöte att begravningsplatsen skulle förfinas och rustas upp regelbundet.

År 1883 gjorde trädgårdsarkitekten M. G. Stenius upp en plan enligt vilken endast den södra kanten har friare korridorlinjer med bågform och den övriga begravningsplatsen är mycket regelbunden. Det finns oregelbundet ordnade gravkvarter också i det gamla området.
Johan Askolin och Oskar Simolin donerade pengarna för byggandet av det nya begravningskapellet som invigdes år 1907.

Källor:

• Rosendahl, Ulrika 2005. Porvoo Näsinmäki. Arkeologinen inventointi. Museovirasto, rakennushistorian osasto.
• Pollari, Emilia 2006. Mullasta maan. Porvoon Näsinmäen suojelukaava.
• Knapas, Marja Terttu 2008. Vanhat hautausmaat – monien muistojen puistot. Artikeln kan läsas på www.rakennusperinto.fi >  Vanhat hautausmaat

Intervjuer:

• Nymark, Lisbeth 30.6.2011. Porvoon matkailuoppaat ry.
• Tenhovuori, Hannele 21.6.2011. Borgå museum.

Editerad Sini Hirvonen 2011