För vardagsmotionen
Borgå stad erbjuder sina invånare mångsidiga idrottstjänster. Chefen för idrottstjänsterna Marjo Rantala förespråkar vardagsmotion och tycker att man i lugn och ro kan lära sig ett aktivt levnadssätt.
I februari 2024 fick Borgåborna veta att fysioterapeut, sjukskötare (högre YH) Marjo Rantala hade valts till ny chef för stadens idrottstjänster.
Rantala som står bakom sitt nya arbetsbord i Borgå skrattar lite.
”Någon har säkert förundrat sig över hur i hela världen en sjukskötare blir chef för idrottstjänsterna”, säger hon.
”Traditionell vård har aldrig stått i centrum för mina studier. Jag är yrkesutbildad inom rehabilitering, fysioterapi och motion, och ser på välbefinnande ur en förebyggande aspekt”.
Som chef för Borgås idrottstjänster ansvarar Rantala bland annat för den operativa verksamheten vid sin enhet som sysselsätter ungefär 40 ordinarie anställda, för att idrottsplatser och idrottstjänster ska fungera väl, för personalens kunnande och utveckling, för förankring av idrottsprogrammet Idrott och motion med Borgåmått och för samarbetet över sektorsgränserna.
”Det interna samarbetet inom stadens organisation är sektorsövergripande och omfattande. Via mitt arbete medverkar jag till att idrott och möjligheterna att röra sig beaktas också till exempel i stadsplaneringen”, beskriver Rantala.
Gedigen erfarenhet av idrottstjänster
Som chef för idrottstjänsterna i Borgå har Rantala stöd av en mångårig erfarenhet av motsvarande uppgifter. Till Borgå kom hon från arbetet som chef för idrottstjänsterna i Kotka stad.
”Efter min examen jobbade jag vid Kotkas idrottstjänster fram till år 2018. Därefter blev jag sakkunnig inom idrottstjänsterna i Helsingfors stad”, berättar Rantala om sin arbetshistoria.
Efter fem år i Helsingfors återvände hon till Kotka för ett vikariat som chef för idrottstjänsterna. När arbetet som chef för idrottstjänsterna i Borgå kunde sökas, tog Rantala chansen.
”Om jag skulle ha behövt ge prov på någon idrottslig förmåga vid arbetsintervjun, så skulle jag antagligen ha dragit en liten jumpa”, skojar Rantala som en gång i tiden har lett många timmar i gruppmotion.
Hon tillägger att hon sannolikt skulle klara av att leda en motionstimme till och med i sömnen.
”Men det krävdes förstås inte. Jag rör nog på mig och är framför allt flitig med vardagsmotion, men man behöver inte vara någon motionsfantast i det här arbetet.”
Ett aktivt Borgå
Rantala har nu hunnit bekanta sig med sitt nya uppgiftsområde i ett par månader. Hon säger att hon trivs utmärkt.
”Kollegor från den egna sektorn och från andra sektorer har tagit emot mig väl och alla har välkomnat mig.”
Vid sidan av vissa likheter ser Rantala små, personliga skillnader mellan städerna Borgå och Kotka. Exempelvis är båda städerna förhållandevis små och kompakta, men Borgå med sina byar stäcker sig över ett geografiskt större område, vilket gör det lite annorlunda att organisera idrottstjänsterna och säkerställa att de fungerar.
Det finns även skillnader i utbudet av grenar i städerna och mellan dem som motionerar. I Borgå spelas grenar som är helt främmande för många Kotkabor. Sådana är till exempel landhockey och bandy.
”Förstås finns det många likheter också. Fotboll är populärt år efter år, människor är intresserade av att röra sig utomhus, och simhallar och konditionstrappor används i hög grad.
Rantala har redan hunnit få en fingertoppskänsla av att många Borgåbor rör på sig aktivt och mångsidigt. Borgå strävar också efter att kunna erbjuda ett mångsidigt utbud av motionsmöjligheter.
I egen, lugn takt
Rantala berättar att hon redan har bollat med många idéer till utveckling av idrottstjänsterna i Borgå. Tiden får utvisa hur de förverkligas.
I idrottslagen fastställs lagstadgade uppgifter för staden, alltså hurdana tjänster staden ska producera och ordna för sina invånare. Utgående från uppgifterna fastställs också mål, och staden följer kontinuerligt upp hur målen uppfylls.
Detta görs till exempel genom uppföljning av antalet personer som använder tjänsterna och användningsgraden av lokalerna, undersökningar om kundnöjdhet och granskning av idrottsföreningars verksamhet och de bidrag föreningarna beviljas. Rantala påminner om att motion i stadsbornas vardag handlar om mycket mera än idrottstjänsterna och den del av deras verksamhet som går att mäta. Man kan främja sitt eget välbefinnande och sin hälsa utan att höra till en idrottsförening.
”Jag skulle vilja sporra Borgåborna att utöva vardagsmotion och röra på sig ännu mera. Det borde vara lätt att röra sig från en plats till en annan till exempel till fots, oberoende av funktionsförmåga och kondition. Då staden planeras borde man förutom rutterna också beakta möjligheter att vila, vilket också är viktigt då man rör sig”, säger hon.
Motion har många positiva effekter
Motion får en att må bättre och förbättrar funktionsförmågan, men inverkar också på det mentala välbefinnandet. Till exempel att röra sig i skogen har en lugnande effekt. Man ska inte heller glömma de sociala fördelarna.
”Motion sammanför människor i alla åldersgrupper. Det förebygger marginalisering och ökar samhörighetskänslan.”
I en idealsituation skulle man automatiskt växa in i ett aktivt levnadssätt, men samhället måste ge lite draghjälp. Bland annat programmet Skolan i rörelse är ett av de riksomfattande programmen för främjande av motion, vilket styr i denna riktning.
”Själv tror jag att det är möjligt att göra motion till en naturlig del inte bara av skolan utan också av till exempel yrkesstudier och arbetslivet. Det krävs bara en gemensam vilja.”
Text Elli Collan / Foto Samuli Skantsi
