Låt musiken ljuda! 

Bakom dörren hörs stilla klang. När producent Marika Kettunen knackar på dörren upphör klangen och dörren öppnas snart. I undervisningsrummet övar de nio år gamla kompisarna Fanny och Lina på att spela harpa. När journalisten och fotografen anländer börjar flickorna fnittra.  

 
De små fingrarna rör sig redan rätt vant på harpornas strängar, spelandet låter både säkert och mjukt på samma gång.

“Vi har nu övat två år tillsammans med Fanny”, berättar Lina.  

Harpan är ett sällsynt instrument i Finland. Oboen är inte heller ett så vanligt instrument, men det undervisar man också i Borgånejdens musikinstitut.   

“Vi har ett brett sortiment av olika instrument”, säger Marika Kettunen. 

“Utöver oboe finns det också andra blåsinstrument, såsom fagott, klarinett och trumpet, stränginstrument såsom ukulele och klassisk gitarr, olika slaginstrument, elgitarr och -bas, cello och kontrabas. Sångundervisning ges också. År efter år är dock violin och piano de populäraste instrumenten.” 

I det pappersdoftande kansliet sitter biträdande rektor Maire Aakko. Hon bekräftar att violin och piano är de populäraste instrumenten.    

“Det finns väldigt många som spelar piano och det kommer hela tiden nya som vill börja spela piano. Violinen är det näst populäraste instrumentet, men under den senaste tiden har antalet personer som spelar cello ökat. Det är också många som börjat spela på träblåsinstrument.”  

Hon tror att piano är populärt eftersom det är ett så vanligt instrument. 

“Piano är ett bekant instrument. Men vi försöker ändå lyfta fram också andra instrument, vi bjuder till exempel varje år alla andra klassare i Borgå på en konsert, där eleverna får lyssna på hur instrumenten låter.” 

“Får det vara?”  

 Musikinstitutets långvariga rektor Felix von Willebrand sätter sig på andra sidan av bordet och bjuder på en Borgåklassiker, en chokladkyss med jordgubbssmak.  

Von Willebrand kom till huset år 1987. Tiderna har förändrats och så även musikinstitutet. När det gäller siffror har den största förändringen skett i elevantalet: när Willebrand började fanns det 398 elever, nu finns det cirka 5 000. 
 

 
Namn på toppnivå hittas redan i underskrifterna till musikinstitutets stiftelseurkund från år 1964. Till exempel Taneli Kuusisto och Kyllikki Kuusisto var då stora toppnamn inom musikbranschen och Taneli Kuusisto var också rektor på Sibelius-Akademin.    
 

En annan stor förändring gäller elevantagningen. Man söker inte längre till musikinstitutet utan man anmäler sig. En nybörjare deltar i en så kallad förberedande undervisning under ett eller två år, varefter eleven kan fortsätta till valbar undervisning eller övergå till grundläggande undervisning där speltimmarna är längre och där man framskrider från en nivå till en annan. 
 

Anmälningen är inte heller bunden till någon bestämd tidpunkt. Musikhobbyn kan inledas även mitt i året om det bara finns plats i önskat instrument.   
 

Många blir intresserade av spelandet genom musikskoleverksamheten som också ordnas i huset. Årligen har cirka 2 500 glada musikanter under skolåldern från daghem i området deltagit i den avgiftsfria musiklekskolan för att bekanta sig med rytmer och instrument genom lek och sång. 
 

“Och som motvikt tror jag att vår äldsta elev, som studerar sång, är 77 år”, berättar Marika Kettunen.  
 

I musikinstitutets andra ända hörs slag av ett trumset, och bredvid det sitter Jartsa Karvonen och ger instruktioner.  
 

“I slutet av den senare takten är bastrumman och hi-haten bredvid varandra, handleder Karvonen och eleven Timo Virkkala nickar. 

 
Virkkalas huvudinstrument är egentligen cellon, men han började spela trummor så att hela familjen kan spela tillsammans – cellon har sällan så mycket att göra med blåsinstrumenten som Virkkalas fru och barn spelar. 

“Man kan mycket väl börja studera på musikinstitut som vuxen”, uppmuntrar Virkkala. 
 
Marika Kettunen, som också själv spelar trummor, tror även hon tror att musiken kan hämta mycket gott i livet.  

Text Elli Collan / Foto Samuli Skantsi